När jag rensa datan hitta jag några bilder på mig som är tagna för ungefär 8-9 månader sen. Satte ihop den bilden med en bild som är tagen för några veckor sen. HERREGUD säger jag bara, vilken skillnad! Alla förändras, men det behöver inte att det ska vara åt det dåliga hållet, för mig var det helt tvärtom.

 

I 5an 6an och ibörjan av 7an så brydde jag mig inte alls  om mitt utseende, ägnade mig åt det som gjorde mig glad istället. Men sen efter ett tag i 7an så sattes det väldigt mycket press på att man ska se ut som alla andra. Jag tappade greppet helt om mitt självförtroende och började sminka mig mycket mer och började slita och färga mitt hår massor gånger. Blev aldrig nöjd. Tillsist såg jag förjävlig ut rent ut sagt. Hade överdrivet med fondashion och alldeles för mycket mascara och eyeliner. Mitt hår va en katastrof, tillsist var det en orangebrunblond färg, helt slitet, ingen glas och ingen lyster alls.

 

Men det handlade inte bara om utseendet. Träffade många olika kompisar som jag hade under en kort tid och killar som jag fort fick en crush på men slutade att gilla de ganska direkt. Omoget, och då menar jag väldigt omoget. Hela alltet slutade med ett kaos. Hela mitt liv som jag försökt att bygga upp rasade. Några som jag kallade för mina bästa vänner blev plötsligt mina fiender, och jag började insee vad jag höll på med. Mina vänner som jag har haft i massor utav år började jag att förlora. Deppade under ett tag efter allting som hänt mig och jag började fatta att det var jag själv som skapat allting som hänt runt omkring mig. Mina riktiga vänner stöttade mig som tur var till 100 % och mitt självförtroende började bli lite bättre. 

 

Nu i sommar/höst har jag blivit sårad väldigt många gånger men även började jag att förstå saker och ting, hur det är att vara kär tillexempel. Men mognaden under tiden har bara blivit bättre och bättre. Tappa väldigt mycket självförtroende även då men nu, idag börjar jag återhämta mig och börjar tänka på ett mer vuxet och moget sätt både fysiskt och psykiskt.

 

 I början av sommaren hade jag fortfarande väldigt mycket smink och hade inte alls hittat min klädsmak, men ju mer tiden gick så började jag smått att hitta mitt jag. Fixade tillexempel mitt hår i somras så att det var en jämn färg och den har jag haft nu i ett halvår ungefär tills nån vecka sen då den hade nästan gått ur helt, så då färgade jag hela håret en gång till ordentligt och i en mörkbrun ganska jämn färg. Har nästan slutat att sminka mig helt, oftast bara lite mascara i skolan, men när jag ska ut brukar jag oftast sminka mig lite mera och fixa mitt hår lite extra, men det märks att jag har lärt mig att köpa rätt smink och att inte använda för mycket och för ofta. Har även hittat min klädsmak ganska bra nu, och det som passar mig. Mitt självförtroende har blivit bättre, och har förstått vad som är viktigt här i livet. Börjat träna och slutat att nörda facebook, börjat lyssna på takida som får mig att må väldigt bra, börjat skita i popularitet och har lärt mig att hålla mig till de som bryr sig om mig och mina närmsta. Har hittat mitt jag. Mitt självförtroende är på lång väg ifrån på topp men kämpar med det varje dag och börjar uppnå resultat. Om det är något jag tycker är väldigt fel säger jag oftast ifrån, men klarar av att inte ha långvariga tjafs och bara ignorera personer som söker uppmärksamhet och försöker ta min tid. Har fortfarande väldigt lång väg kvar i kampen mot mig själv, men jag har personer som stöttar mig till 100 och jag är så sjukt stollt över att jag har dom. Och idag